Bobbin Lace
Sedan 2018 spelar jag i en trio som kallar sig Bobbin Lace. Vi är Daniel Fäldt, elgitarr och sång, Tony Fischier, trummor, och jag på elbas och stämsång. Under 2020 har vi spelat in Peder Anderssons studio Televinklers i Göteborg.
Bobbin Lace debutalbum Cradle Your Conscience finns nu på Spotify.
Cradle Your Conscience finns också på Youtube, och Apple Music.
Bobbin Lace har en sida på Soundcloud.
Solkungen
I skarven mellan 80- och 90-talet började jag i Solkungen. Det var Olof, Tommy, Patrik och jag, fyra helsingborgare som i Göteborg och Helsingborg mixade ihop allsköns influenser till något slags progressiv pop på skånska.
Solkungen – ”Röda Kvarn sessions”
En dryg halvliter
Parallellt med Solkungen och en bit in i 90-talet ägnade jag mig åt En dryg halvliter i Helsingborg. Vi var något av ett husband på puben Telegrafen och tolkade irländsk folkmusik, ofta med en lite humoristisk twist. Debutkonserten hade vi på blomningsfestivalen i Urshult i Småland med Jarl Borssén som konferencier. Där passade vi också på att spela in några låtar i en studio. Till exempel den här: Follow me up to Carlow
Tolkningar och Mr or Mrs Customer Services
Ibland har jag spelat in själv. Här en version av Tim O’Briens Walk beside me:
Och här Peter Gabriels Here comes the flood med lite irländsk touch:
Och här låten Varberg signerad Mr or Mrs Customer Services (Anna Ulén och jag):
Här tolkar Mr or Mrs Customer Services The Well av Darrell Scott och Tim O’Brien:
Delvis, Falcon Band och Familjen som åt mattor
Mitt musicerande började i Höganäs på sjuttiotalet. Thomas och jag hade en duo på elgitarr (Thomas) och virveltrumma med cymbal (jag). Ett tag hette vi Delvis och sedan Marco Polo (våra t-shirts innehöll därmed med bandnamnet) och gjorde bland annat punklåten Höganäs är en jävla råtthåla och progglåten Tage var ute och gick.
Sen blev jag trummis i Falcon Band som spelade rock’n’roll. Vår höjdpunkt var nog när vi spelade utomhus på hemmaarenan, Folkets park i Höganäs.
I början på 80-talet flyttade jag till Helsingborg, till stan, som vi sa i Höganäs. Snart hade jag börjat spela elgitarr i ett band som aldrig fick något riktigt namn, möjligen kallade vi oss ett tag för Familjen som åt mattor. Vi var fem unga män som jammade fram våra låtar i TBV:s replokal i Gåsebäck i Helsingborg.